Därefter åkte vi till Polens tredje största slott - Ksiaz. Otroliga 150,000 kvadratmeter slottsyta. Vete tusan hur det går till, och inte är det något elektroniskt heller.
Privatbostad åt rikingar, senaste familjen som bodde där hade ägt stället i över 400 år. Sedan kom kriget och man flydde till Tyskt kärnområde, och sedan flyttades gränserna. Sovjetsoldater plundrade det som traktens befolkning inte redan snott eller familjen tagit med sig. Under kriget fanns planer på att inrätta ett högkvarter åt Hitler här. Berget under slottet är perforerat av gångar, och det finns rykten om att det fortfarande finns oupptäckta sådana... Det saknas visst en faslig massa betong som man vet användes/skickades till slottet under krigsåren.
Numera en stor turistattraktion, man kan vandra runt i delar av slottet själv, och på lite terrasser utanför. En mäktig anläggning. En verklig höjdpunkt var besöket i slottstornet. 130-någonting vindlande trätrappsteg till en fantastisk utsiktspunkt. Där kändes det som att men kunde se till världens ände. Eller i alla fall väldigt långt.
Framsidan av slottet:
Baksidan av slottet:
P och Per i det blå:
På vägen hem blev det lite drama. På motorvägen utanför Wroclaw blev det plötsligt tvärtstopp. Allt bara stannade. Folk började gå ur bilarna. En lastbilschaufför sade att det varit en olycka längre fram. Som tur var hade röjningen påbörjats och skulle snart vara klar. Men vilken slags olycka? När vi passerade platsen när trafiken kommit igång igen verkade det vara en transportbil av mindre slag som havererat och behövde bogseras bort. Vi kunde inte se några värre spår efter krock i alla fall.
Lite vila på hotellet och sedan ut på middag och vattenfest. Middag på typisk polsk restaurang på turistfällan Rynek, men maten var helt OK. Har vi sagt att det är rätt billig att äta i Polen? Det tål att upprepas. Det är billigt att äta i Polen!
Efter middagen tar vi en promenad till Zoo-området där Centennial Hall finns med en berömd (?) fontän som har en vattenshow varje hel timme. Tja, ok. Man är kanske lite för blasé för att bli riktigt imponerad.
Vattenshowen:
Efter showen orkar vi inte promenera tillbaka till hotellet utan försöker åka spårvagn. Oroliga (dvs Per var det) över att inte pengarna ska räcka till en biljett ställer vi oss på en hållplats som vi tror leder in mot staden. Väl på spårvagnen visar det sig att man inte kan betala med kontanter utan måste betala med kort. Duh.
I morgon bitti skall vi till en matmarknad och sedan ska vi styra kosan till nästa resmål, Bratislava.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar