Söndag 22:a juli, Mantua

Söndagen den 20:e maj i år drabbades bland annat Mantua av en relativt kraftig jordbävning. Många byggnader skadades förstås, och vi var osäkra på vilka museer och andra platser/hus/palats som blivit så skadade att de stängts för renovering. På plats kan vi konstatera att det är rätt illa ställt. Palazzo Ducale är stängt, man har som nödlösning några futtiga och tomma rum öppna, men godsakerna är stängda tills vidare.

Så dagen börjar inte så bra. Vi vandrar runt palatskomplexet på utsidan och jag slås av hur oputsad utsidan av palatset är. Rå tegelfasad nästan överallt. Lite eller ingen puts och även ingen färg då heller. Den råa fasaden ger å andra sidan möjlighet att se hur mycket fasaderna har ändrats genom århundradena. En av de äldre delarna av palatset är byggt i form av en kvadratisk borg med torn i hörnen och vallgrav runt. Mycket pittoreskt.
Ö
När vi rundat ett av de sista palatshörnen stöter vi på den gamla teatern Bibiena som byggdes på 1700-talet. En ung Mozart var bland de första att uppträda i den. Teatern är en underbar skapelse med intim sal Cohen balkonger i fyra våningar, till och med runt scenen. Här finns det inget "back stage". En trevlig och pratglad kvinna som tog betalt för inträdet lät oss även gå förbi avstängningarna till de övre våningarna, så vi fick se mycket mer än normalt. Det var trevligt dagens första trevliga överraskning.

Efter en enkel lunch på ett imperialismens symboliska företrädare, McDonalds, passerade vi den charmiga Rotondan som visade sig vara en av de äldre kyrkorna i staden. Äldst tror jag inte den är, men det är kanske den äldsta originalbyggnaden? Liten och gullig är den i alla fall.

Relativt mätta och belåtna sätter vi kurs tvärs över stan till det andra stora palatset i stan, Palazzo Te.
Här är inget stängt på grund av jordbävningen tack och lov. Palatset byggdes nästan som sommarstuga och gästhus för Gonzagafamiljen. Det är ett härligt symmetriskt och lagomt stort ställe, med mycket av den ursprungliga dekorationen kvar. Framförallt en stor mängd fantastiskt dekorerade tak.

Efter rundvandringen i Te-palatset trekkar vi tillbaka över stan för att gå på stiftets museum, Diocesan Museum Francesco Gonzaga. Det är delvis skadat av jordbävningen, men det mesta går att se. Vi gick förbi här tidigare idag, men då var det stängt för siesta. Då pratade vi i alla fall med en som jobbade där, och som sade att det var stängt för just siesta. Samma person öppnar nu när vi kommer tillbaka och ringer på dörren. Han pratar en mycket begränsad engelska, men efter en stund visar det sig att han är bättre på franska, så P kan i alla fall kommunicera med honom. Vi vandrar in i silarna och bes lite gamla stenar, religiösa målningar. Efter en stund dyker vår vän upp och börjar guida oss. Det visar sig att han kan mycket om föremålen. Med intresse och entusiasm tar han oss igenom resten av museet, där vi får se väldigt välbevarade tapeter från Brygge och Paris, olika relikvarier i silver och guld och besatta med diverse juveler och kristallglas. Men framförallt får vi berättat mycket mer om prylarnas historia och deras sammanhang. Mycket trevligt! Det var dagens andra trevliga överraskning.

Nu är vi lite trötta och slitna men river ändå av stans två stora kyrkor, dels katedralen, dedicerad till Sankte Per, och dels basilikan Sankt Andreas. Katedralen är gammal, men har byggs om mycket genom årtusendena. Ursprungliga kyrkan tros ha byggs på 400-talet eller något i den stilen. Det är väl lite helgerån att säga det, men vi börjar bli lite trötta på kyrkor nu. Vi har sett rätt många vid det här laget. Både på den här resan och på tidigare resor.
En intressant sak med basilikan är i alla fall att en av de nya (för mig i alla fall) favoriterna är begravd här: Andrea Mantegna. Han har varit så populär att många av hans verk, även fresker, har flyttats från sina ursprungliga platser och hamnat på bland annat Louvren. Både bra och dåligt. På plats här i t.ex. Mantua så ser man hur svårt det ibland är att bevara sköra konstverk som målade fresker. Dessutom i ett område som av och till drabbas av jordbävningar. Å andra sidan är det förstås härligt att se konstverken i sin rätta och ursprungliga miljö. Som sagt var, det finns både för- och nackdelar med det. All konst har inte heller rövats bort i krig, mycket har förstås sålts eller bara flyttats också.

Som grand final på dagen drar ett litet åskväder med en knall och kort skyfall över staden. Nu är det dags att bege sig till rummet och laga middag, pasta pesto.