Idag tar vi farväl av Claudia och hennes tre barn, Gabriel, Anne och charmtrollet Finn. I två dagar har vi fått bo hemma hos dem, vilket förstås var mycket trevligt. Gårdagen blev sen eftersom vi tittade på OS-invigningen på TV. Jösses så gammal Paul McCartney ser ut. Facklan var imponerande och finurligt designad.
Idag packar vi bilen med de sista grejerna och sedan åker vi. Första stoppet är inte så långt borta. Claudia har tipsat oss om en outlet för Streness. Förlig ett rätt okänt märke, men det ska visst vara bra kvalité. Vi handlar lite, men nu börjar det bli svårt att få in mer saker i bakluckan. Hoppas vi inte hittar fler affärer innan vi kommer hem.
Nästa stop är det en nästan två timmars körning till, men även det är ett tips från Claudia. Würzburg. Vi parkerar bilen i centrum, mitt på den stora stensatta ytan framför prinsbiskopens (???) barockpalats. Sällan har parkerat så ståndsmässigt! Innan vi kollaps palatset drar vi en repa runt centrum. Katedralen är stäng för renoveringsarbeten, men om man har mer tid på sig finns det gott om andra kyrkor man kan besöka. Horisonten formligen kryllar av kyrktorn. Eftersom vi inte har tid att stanna så länge i stan går vi till palatset. Det är ett av Europas främsta barockpalats, enligt reklamen, och innehåller bland annat en av de största (om inte den största) freskerna på samma kontinent, gjord av Tiepolo. Som så många andra stora byggnader blev palatset skadat under kriget av bombningar, men det blev inte helt jämnat med marken. Delar av palatset klarade sig utan större skador, mycket av den lösa inredningen hann man magasinera på säkert ställe, så det är förhållandevis mycket originalsaker som finns kvar. Tyvärr var det ett strikt fotoförbud, så de bilder vi eventuellt kan fixa fram är från Wikipedia commons eller motsvarande...
Förutom den enorma fresken fanns det eget antal fantastiska rum. Mest fantastiskt är nog den så kallade spegelsalen. Som namnet antyder är det fullt av speglar på väggarna. Rummet är inte lika stort som spegelgalleriet i Versailles, men är nog så imponerande i alla fall. Guiden berättade att kostnaden att framställa spegelglas på den här tiden, mitten av 1700-talet, var så hög att två kvadratmeter spegelglas motsvarade värdet av en by, med mark, hus, fä och människor. Visserligen sade hon inte hur stor by det gällde, men bara i detta rum fanns det speglar motsvarande ett mindre län! Det är lätt att förbise sådana här saker när man traskar igenom olikas slott på egen hand. Fascinerande.
Dagen börjar lida mot kväll och vi har långt kvar att köra, så vi lämnar palatset utan att ha utforskat det färdigt. Würzburg är definitivt en stad som är värd att återvända till och spendera några dagar i, det finns många godsaker att se här.
Eft ytterligare nästan fyra timmars körning på autobahn når vi i skymningen Goslar. Ytterligare ett UNESCO-världsarv. Här visar det sig att hotellet vi bokat inte är ett vanligt hotell. Det verkar vara ett äldreboende av något slag som hyr ut lägenheter som för tillfället inte bebos av en åldring. Dörren öppnades av vad som verkade vara en sjuksköterska. Läget är dock supercentralt och rummet/lägenheten är fräsch och stor, det är bara luftkonditionering som saknas.
Efter incheckning letar vi upp en restaurang för att äta middag. P's efterrätt gick inte av för hackor! Mätta och belåtna går vi tillbaka till hotellet för att sova. Morgondagen innehåller bland annat ett gruvbesök, det första på årets resa. Vi har ju tidigare gjort rätt många gruvbesök, oftast i saltgruvor, men denna gång är det en silvergruva som står på programmet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar