Måndag 30:e juli. Goslar till Malmö

Sista dagen i Tyskland. I eftermiddag tar vi färjan från Puttgarten och tar oss via Danmark till Malmö.

Vad gör man sista dagen på en sådan här resa? Jo, man besöker förstås två UNESCO-världsarv till. För att hitta dessa åker vi till Hildesheim, som i stort sett ligger på vägen hem hur som helst.

I Hildesheim finns det några kyrkor som är förklarade världsarv, katedralen och klosterkyrkan S:t Mikael. Efter att ha tråcklat sig in till centrum och följt de obefintliga skyltar som visar vägen till dessa märkligheter visar det sig att katedralen är stängt för renovering. Men vi kan besöka utsidan, bland byggställningar och slikt. I en av trädgårdarna finns en rosstock som påstås vara tusen år gammal. Så länge rosen lever och frodas kommer staden Hildesheim göra detsamma, säger legenden om rosen. Under andra världskriget bombades katedralen och rosen begravdes och man trodde den var död. Men rötterna var starka och efter några ås hade den börjat växa igen, liksom staden som återuppbyggdes.

Inte så långt ifrån katedralen finns S:t Mikaelskyrkan. Ursprungligen en klosterkyrka som grundades på 1000-talet och byggdes i romansk stil. Även denna kyrka blev förstörd av bomber i slutet av andra världskriget och fick byggas upp på nytt. Flera av dekorationerna flyttades från kyrkan under kriget så de klarade sig, bland annat ett fantastiskt målat tak.

Kyrkan blev protestantisk redan på 1500-talet, men ett litet kapell i kryptan förblev katolskt. Att samma kyrka användes av både protestanter och katoliker var ovanligt och har förekommit bara på ett fåtal ställen.

I och med att vi lämnar Hildesheim sätter vi stopp för fler kulturella aktiviteter på denna resa. Nu ska vi åka hem så fort som möjligt. Mats och Mia, och Enok och Skuggan, väntar på oss i Malmö.

Snipp, snapp, snut, så var resan slut!