Toscana 29 september

Ännu en dag med upptäckter i de Toscanska omgivningarna. Först ställer vi färden till platsen där den formella trädgården föddes. Villa di Castello utanför Florens. Det är förstås en Medici-villa. Peter vet att berätta att trädgården var startpunkten för renässansparker, med regelbundna mönster i layouten och olika typer av ornamenteringar, som grottor, fontäner, monumentala trappor med mera. Väldigt trevligt.

Efter Villa di Castello, som inte var helt enkel att hitta till på grund av några väl - dvs. illa - placerade vägarbeten styr vi kosan mot en annan slags ”ground zero”. Fiesole, på,en av kullarna utanför Florens. Här har etrusker, romare, langobarder och andra lämnat sina spår genom årtusendena. Plus en massa rasande fina villor med hänförande utsikt över Florens. Utgrävningen på toppen av kullen var kanske inte den mest hänförande vi har besökt, men den är ändå inte illa med både en teater och ett badhus.

Innan vi åker därifrån äter vi en lunch, som hamnade högt upp på listan över de sämsta matställena hittills på resan. Men duvorna intill verkade trivas.

Dags att dra vidare. Nu tar vi sikte på den lilla byn Vinci, strax söder om Pistoia. Det är förstås härifrån som Leonardo da Vinci kommer. Men vilket geschäft. Tur att vi kommer i Corona-tider. Det betyder att man inte behöver köa. Vi kan gärna köa för saker som är värda att besöka eller bese. Med dit hör inte Vinci’s Leonardomuseer. Och för sig är allt kanske inte Vincis fel. Leonardo som sådan är ju väldigt överexploaterad, till och med överskattad ibland. Men lite plikttroget traskar vi igen fyra ”museer” inklusive de hus som tillhör den gård där man tror att Leonardo bodde som ung. Det finaste med Vinci är den hänförande utsikten över det toscanska landskapet.

Ja, sedan var klockan ganska mycket. Vi hade en tid att passa hemma i Pistoia - att videochatta med pappa, mamma och Mats. Det var snirkliga vägar som tusan innan vi till slut hittade hem, men så är det i Toscana.

Pistoia 28 september

En biltur på landet, förlåt, bergen. Precis norr om Pistoia reser sig Apenninerna, som går längs stora delar av Italien. Dit upp åkte vi idag. Riktiga serpentinvägar med våghalsiga italienska bilister som kör väl fort. Är man fotgängare eller cyklister får man verkligen vara på sin vakt i trafiken här. Fast på sina ställen har man börjat med fartgupp, så man börjar kanske inse att ett lite lugnare tempo inte skulle skada.

Nog med klagan. Vi åkte upp, upp, upp. Plötsligt ropar Peter till och vill göra en avstickare till en hängbro över trädtopparna, som bara är för gående. Jag reserverar mig ifall den visar sig väl obehaglig för den som är lite sensitiv för höjder. Och jag gjorde rätt i det. Inte för att den visade sig vara någon Golden Gate, men  tillräckligt läskig, den hade ju gallergolv. Med Peter traskade glatt fram och tillbaka över den.

Sedan åkte vi vidare till Cutigliano. Där skulle det finnas en turistbyrå som skulle kunna tipsa om söta bergsbyar man kunde besöka. Det var bara ett problem, den var stängd. Så vi promenerade runt lite, kollade om linbanan var igång - det var den inte. Vi strosade runt lite mer, och trillade över Trattoria da Fagiolino, som en trevlig överraskning. Där åt vi lunch.

Nu är vi på drygt 700 meters höjd över havet. Inte alperna direkt, men ändå med fina vyer. Fast bättre skulle det bli, eftersom vi fortsatt ännu högre upp i bergen efter lunchen. Ända upp till Abetone, där det finns en massa skidbackar. Det ligger på mellan 1400 och 1700 meters höjd, så det är inte högt nog för att ha snö året om. Just nu var det en väldigt sömnig liten ort. Men med strålande utsikt över dalgången vi åkt upp genom.

Sedan åke vi hem, som Karin Smirnoff skulle ha sagt. 

Pistoia 27 september

Söndag. Vi har nu varit på resa drygt två veckor och har drygt en vecka kvar. Det kommer att kännas lite konstigt när vi kommer hem och ska vara ”vanliga” igen, inte turister. Idag är vi dock turister. Detta blir nästan lite av en vilodag. På programmet står att strosa runt i staden och titta på sevärdheterna, dvs lite kyrkor, stadshus, museer och liknande. Eftersom det är söndag visar det sig vara lite svårt att bese kyrkor, det är ju mässor där nu. Många kyrkor verka öppna för turister först sent på eftermiddagen. Så vi tittar på annat så länge. Även Pistoia har ett romerskt ursprung, men relativt lite av det syns i stadsbilden. Det som syns mest är den medeltida stadskärnan med byggnader från 1000-talet och framåt.

Ett stadshus.

Ett baptisterium.

Ett hospital, i bruk till för dryga 10 år sedan!

En anatomisk teater från 1700-talet.

 

Och sist men inte minst, en domkyrka med rötterna i langobardisk tid, men nuvarande byggnad är från tidig medeltid och och senare.

Pistoia 26 september

 Dags att byta hotell igen. Fast idag ska vi inte åka så långt, bara 10 mil eller så. Fast vi åker förstås inte raka vägen. Vi börjar dagen med att åka till Volterra. En stad med lång historia, som börjar till och med före etruskerna. Det vi trodde skulle vara en stad-på-en-kulle ungefär som de andra vi besökt visade sig vara lite mer än så. Det var en mycket charmig stad, i och för sig med mycket turister, men utan att kännas så där utstuderat turistiskt som många populära ställen är, t.ex. Siena kändes så. 

Staden har flera museer, och ett är ägnat åt etruskerna. Där finns denna berömda staty, Ombra della sera, att beskåda. Tack till Anna B för tipset, så vi kunde leta upp den. Här finns det som nu nästan känns som den ”vanliga” uppsättningen religiösa byggnader. Dômer, kvarterskyrkor, baptisterier. Även förkristna epoker är representerade i form av romerska lämningar utöver de etruskiska. Två platser som verkligen får en att tänka på tidens gång är dessa.

Först har vi en port i stadsmuren. Den äldsta delen, den med de stora stenblocken, är etruskiska, dvs. mer än 2300 år gammal. Och fungerar fortfarande som port i en stadsmur. 

Den andra platsen är ett vattenmagasin som byggdes under den romerska tiden, första århundradet. Och står fortfarande kvar - jag såg ingen information om att den är återuppbyggd eller så. 

När viset nog sätter viss i bilen och åker till dagens slutdestination, Pistoia. Här kommer vi att stanna till på fredag. Vi hyr en lägenhet via AirBnb, något vi testar för första gången. Lägenheten finns i den gamla staden bara hundra eller eller så från stadens absoluta centrum. Den enda nackdelen med läget är att det är lite knepigt att parkera. Vi har tur som hittar en plats utmed den yngsta stadsmuren där det är gratis att parkera. När vi installerat oss i lägenheten handlar vi lite mat, sätter igång en tvättmaskin och bokar bord på en restaurang till middag. Sedan strosar vi runt lite. Det är ganska mycket folk i rörelse, kanske för att det är lördag kväll? Men både Peter och vår hyresvärd är ändå förvånade över antalet. Är det något extra speciellt i görningen? Vi lyckas inte reda ut det helt och hållet... 

Vi avslutar kvällen på Peters favoritrestaurang med italiensk mat och vin!

Toscana 25 september

Idag ska vi åka på biltur, runt i centrala delarna av Toscana. Känd för sin vackra natur och vin. Vädret är tyvärr lite trist, grått och disigt. Längre fram på dagen kommer det att regna och åska. På programmet står Montalcino, Pienza och Montepulciano. 

Montalcino är centrum för en av supertoskanerna, och hyllan i stadens största vinbutik är bevis för det. Billigaste vinet jag kunde hitta låg på ca 400 kronor per flaska. Den dyraste kostade många tiotusen. Här är några av godbitarna.

Jag kan ju inte prova så mycket mer än dofta och smutta ytterst försiktigt eftersom jag kör bilen. Peter har förstås inga sådana begränsningar. När vi sitter och pratar med killen i butiken brakar värsta ovädret loss, med åska och hällregn. Trots att vi är på toppen av en kulle 500 meter över havet, så ser man inget alls av landskapet för allt regnande. 

I normala fall hade man här sett ett underbart landskap med byar på kullarna, utspridda vingårdar och höga cypressalleer. Nu ser man bara vatten. När jag hämtar bilen blir jag dessutom dyngsur trots att jag har ett paraply. Sicket väder! Jag sätter stolsvärme på högsta sprutt och hoppas att torka någotsånär tills vårt nästa stopp. 

Det är den lilla staden Pienza. Den är inte känd för vin, utan för att ha varit ett försök att skapa en ”mönsterstad” av påven Pius II, som föddes där. Det gick sådär med de planerna, han hann inte bygga så mycket innan han dog. Men en kyrka och några palats hann det bli. Och så döpte han om staden efter sig själv. Ingen falsk blygsamhet här inte.

Efter Pienza sätter vi GPS:en på Montepulciano. Längs krokiga vägar på grund av de stora höjdskillnaderna, med vingårdar överallt. Lite på måfå stannar vi vid en av dem. På håll ser den ståtlig ut och med en vacker tillfartsväg kantad av cypresser. Palazzo Massaini heter stället, och vi får se i höst om vinerna är lika god då som när vi provade dem.

Efter detta lilla avbrott sätter vi åter fart mot Montepulciano. Det är en liten stad belägen högst upp på en liten bergstopp. Mycket pittoreskt. Jättegamla hus med underbara och karga fasader, torg med små eller stora palats och kyrkor. Branta och trånga gator. Underbart att turista där, men hur är det att bo så? 

Vädret har inte varit på vår sida idag, jag har precis hunnit bli någotsånär torr efter duschen i Montalcino. Nu börjar det tack och lov att klarna lite mer, och då kan vi äntligen få en lite bättre vy över det omgivande landskapet. Inte illa, det är lätt att förstå varför Toscana är känt för vackra vyer.

Efter Montepulciano är det dags att styra kosan hemåt igen. I morgon byter vi stad igen och åker till Pistoia där vi kommer att stanna nästan en hel vecka. Därifrån kommer vi att göra dagsutflykter med tåg både till väster och till öster. Peter har varit väldigt mycket i Pistoia eftersom det i många år har varit basecamp för de kurser han har varit lärare på. För mig blir det en ny bekantskap!

Siena 24 september

Så, Siena. Vi bor en eller två kilometer från centrum av ”gamla” Siena så vi tar den lilla bussen, linje 54, upp till gamla stan. Igår kväll såg vi bara saker från utsidan men nu ska vi utforska från insidan. Vi börjar med katedralskomplexet. Här ska vi bese katedralmuseet, en utsiktspunkt i vad som var tänkt att bli mittskeppet i kyrkan, men som bara blev en ensam vägg när digerdöden och annat ur verkligheten satte stopp för de storstilade planerna. (Nuvarande kyrka är alltså ”bara” det som en gång var tänkt att vara ett tvärskepp.) Sedan har vi baptisteriet, en takvandring och förstås själva kyrkan. 

Vi Började med katedralsmuseet och utsiktspunkten, man måste gå igenom det förra för att nå det senare. Utsiktspunkten ger fantastiska vyer av det omgivande landskapet. Synd bara att räcket är nästan i knähöjd, så jag med min svindel går mest och funderar över hur jag ska undvika att inte trilla över alla kanter.

Vadå, ja är väl inte rädd!?!

Japp, högst där uppe var vi.

Efter de höga höjderna letar vi oss till de underjordiska regionerna. Först en gammal krypta, delvis från den kyrka som fanns på platsen innan nuvarande byggdes. Där fanns det rester av gamla fresker. Det finns många gamla fresker i Italien.

Sedan går vi till nästa, nästan underjordiska, plats. Dopkapellet eller baptisteriet, som är äldre än nuvarande kyrka. På grund av stadens medeltida gatunät och extrema höjdskillnader är det svårt att inse att  dopkapellet inte är ihopbyggt med kyrkan. Visuellt har man samma randiga marmorfasad så det är lätt att ta miste. Inne i dopkapellet finns en dopfunt där flera av höjdarna inom renässanskonsten bidragit; Ghiberti och Donatello för att nämna två. De är förstås berömda för helt andra verk än de som finns här.

En snabb lunch innan nästa aktivitet, en rundvandring på katedralens tak. Eller mer korrekt mest på katedralens vind. Den visar sig vara kliniskt ren och tillrättalagd efter en nyligen avslutad renovering. Det finns till och med några små utställningar där uppe. På några ställen passerar vi utomhus och vi korsar även mittskeppet inomhus. Det ger lite nya perspektiv på kyrkorummet.

Nu har vi gått som katter kring het gröt hela dagen, men nu är det till slut dags att gå in i själva katedralen. Här är det faktiskt rätt mycket turister, mer än på något annat ställe hittills på resan. Det mest unika med denna katedral är golvet. Det finns många stora bilder i golvet med illustrationer från bibeln men även andra myter och berättelser. 

Nu närmar sig slutet av domkyrkobesöket. Återstår gör huset mitt emot kyrkan som bland annat innehåller ett par rum med fresker från 1300-talet och 1400-talet. Sa jag att det finns foton fresker i detta land? Och vi kommer att se många fler innan resan är över!

Vi har sett mycket, men dagsnälltåg långt ifrån över. Nu styr vi kosan mot Nationalmuseet för mer konst. Väl där visar det sig att delar av utställningen är stäng, av oklara skäl. Pandemin beskylls för allt, även detta tror jag. Det vi ficks var väldigt mycket madonnor och heliga familjen, i få variationer men i stort antal! Det som var lite ovanligt var att de visade baksidan av en målning från 1300-talet (om jag minns rätt, kan ha varit 1400-tal också).

Man kan se hur man stagat upp panelerna med stålram och stålrör. Trä är trots allt ett material som åldras, och trämasken skonar varken ram eller pannå.

Sista stora anhalten för dagen är stadshuset. Där kan man se ... fresker! Stora och ståtliga sådana.

Sedan får det vara bra för idag med att se saker. Resten av eftermiddagen strosar vi runt lite, innan vi tar bussen hem till hotellet och så småningom en middag på en lokal sylta.

Siena 23 september

På morgonen gör vi oss redo att lämna Florens, för stunden i alla fall. Vi kanske åker tillbaka om några dagar för att göra några ytterligare kulturella besök i stadens kyrkor och museer. 

Men idag ska vi åka söderut, till Siena. På vägen gör vi dock som vanligt ett litet stopp i den lilla staden Arezzo för att titta på en berömd serie av fresker av Piero della Francesca. 

Vi gör även ett besök i Giorgio Vasaris hus med tillhörande liten trädgård. 

Efter detta stopp tar vi oss till nästa hotell, strax utanför Sienas stadsmurar. Vi tar den lokala bussen upp till gamla stan och strosar sedan runt lite. Staden är ett gytter av trånga gator, med ett gigantiskt torg och en stor katedral som platser att orientera sig efter.

I morgon ska vi utforska staden mer!