München 17 september

Så, en hel dag i München. Vad ska man göra? Jo ett besök i das (?) Residenz. Palatskomplexet som Wittelsbachdynastin byggde på under nästan 500 år (eller mer?), även om de inte påbörjade bygget ursprungligen. Det fanns gott om pengar att bygga för. Mycket förstördes under andra världskriget, både byggnader och föremål. Föremålen är borta men mycket av byggnaderna har återskapats, och delvis fyllts med föremål från andra platser. 

En nätt rundvandring genom sisådär 150 rum eller mer, och då har man förstås inte sett alla rum. Långt ifrån. Här kommer några bilder. Vi börjar med en illusion. Genom att måla ett motiv på ett särskilt sätt i taket skapar man en illusion av att taket eller rummet är mycket större än det verkligen är. Illusionen fungerar bara när man står på en viss plats i rummet, vanligtvis i mitten. Då kan det se ut så här när man tittar mot ett av hörnen.

Det ser ju väldigt ”riktigt” ut. Går man till väggen och tittar mot hörnet ser det istället så här:

Rätt häftigt tycker jag. Detta är ett fint exempel på denna teknik. Nästa rum är väldigt annorlunda. Ursprungligen byggt för att härbärgera en samling av statyer. Över 60 meter långt.

Men som sagt var, mycket eller rent av det mesta förstördes under kriget och allt är inte helt återställt. Även om detta rum är återställt till viss grad, 

Men ett rum som verkligen är återuppbyggt är detta, de senare kungarnas audienssal.

I palatset finns även en skattkammare med massa dyrbarheter. Bilden är på en necessärliknande historia. Är man en Wittelsbach så behöver man lite mer än en tygpåse med blixtlås för sina toiletterier!

Resten av dagen låtsas vi vara rika som en bayersk adelsfamilj och går i dyra affärer, men nästan utan att handla något. Senare på dagen får även gott sällskap av Anne S, som bland annat tipsar oss om takbaren på Mandarin Oriental.

I morgon ska vi på Claudia och Hans bröllopsfest, så då blir det nog inte så mycket bloggande. Men på lördag är vi tillbaka.