Ännu en dag med upptäckter i de Toscanska omgivningarna. Först ställer vi färden till platsen där den formella trädgården föddes. Villa di Castello utanför Florens. Det är förstås en Medici-villa. Peter vet att berätta att trädgården var startpunkten för renässansparker, med regelbundna mönster i layouten och olika typer av ornamenteringar, som grottor, fontäner, monumentala trappor med mera. Väldigt trevligt.
Efter Villa di Castello, som inte var helt enkel att hitta till på grund av några väl - dvs. illa - placerade vägarbeten styr vi kosan mot en annan slags ”ground zero”. Fiesole, på,en av kullarna utanför Florens. Här har etrusker, romare, langobarder och andra lämnat sina spår genom årtusendena. Plus en massa rasande fina villor med hänförande utsikt över Florens. Utgrävningen på toppen av kullen var kanske inte den mest hänförande vi har besökt, men den är ändå inte illa med både en teater och ett badhus.
Innan vi åker därifrån äter vi en lunch, som hamnade högt upp på listan över de sämsta matställena hittills på resan. Men duvorna intill verkade trivas.
Dags att dra vidare. Nu tar vi sikte på den lilla byn Vinci, strax söder om Pistoia. Det är förstås härifrån som Leonardo da Vinci kommer. Men vilket geschäft. Tur att vi kommer i Corona-tider. Det betyder att man inte behöver köa. Vi kan gärna köa för saker som är värda att besöka eller bese. Med dit hör inte Vinci’s Leonardomuseer. Och för sig är allt kanske inte Vincis fel. Leonardo som sådan är ju väldigt överexploaterad, till och med överskattad ibland. Men lite plikttroget traskar vi igen fyra ”museer” inklusive de hus som tillhör den gård där man tror att Leonardo bodde som ung. Det finaste med Vinci är den hänförande utsikten över det toscanska landskapet.
Ja, sedan var klockan ganska mycket. Vi hade en tid att passa hemma i Pistoia - att videochatta med pappa, mamma och Mats. Det var snirkliga vägar som tusan innan vi till slut hittade hem, men så är det i Toscana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar