Toscana 25 september

Idag ska vi åka på biltur, runt i centrala delarna av Toscana. Känd för sin vackra natur och vin. Vädret är tyvärr lite trist, grått och disigt. Längre fram på dagen kommer det att regna och åska. På programmet står Montalcino, Pienza och Montepulciano. 

Montalcino är centrum för en av supertoskanerna, och hyllan i stadens största vinbutik är bevis för det. Billigaste vinet jag kunde hitta låg på ca 400 kronor per flaska. Den dyraste kostade många tiotusen. Här är några av godbitarna.

Jag kan ju inte prova så mycket mer än dofta och smutta ytterst försiktigt eftersom jag kör bilen. Peter har förstås inga sådana begränsningar. När vi sitter och pratar med killen i butiken brakar värsta ovädret loss, med åska och hällregn. Trots att vi är på toppen av en kulle 500 meter över havet, så ser man inget alls av landskapet för allt regnande. 

I normala fall hade man här sett ett underbart landskap med byar på kullarna, utspridda vingårdar och höga cypressalleer. Nu ser man bara vatten. När jag hämtar bilen blir jag dessutom dyngsur trots att jag har ett paraply. Sicket väder! Jag sätter stolsvärme på högsta sprutt och hoppas att torka någotsånär tills vårt nästa stopp. 

Det är den lilla staden Pienza. Den är inte känd för vin, utan för att ha varit ett försök att skapa en ”mönsterstad” av påven Pius II, som föddes där. Det gick sådär med de planerna, han hann inte bygga så mycket innan han dog. Men en kyrka och några palats hann det bli. Och så döpte han om staden efter sig själv. Ingen falsk blygsamhet här inte.

Efter Pienza sätter vi GPS:en på Montepulciano. Längs krokiga vägar på grund av de stora höjdskillnaderna, med vingårdar överallt. Lite på måfå stannar vi vid en av dem. På håll ser den ståtlig ut och med en vacker tillfartsväg kantad av cypresser. Palazzo Massaini heter stället, och vi får se i höst om vinerna är lika god då som när vi provade dem.

Efter detta lilla avbrott sätter vi åter fart mot Montepulciano. Det är en liten stad belägen högst upp på en liten bergstopp. Mycket pittoreskt. Jättegamla hus med underbara och karga fasader, torg med små eller stora palats och kyrkor. Branta och trånga gator. Underbart att turista där, men hur är det att bo så? 

Vädret har inte varit på vår sida idag, jag har precis hunnit bli någotsånär torr efter duschen i Montalcino. Nu börjar det tack och lov att klarna lite mer, och då kan vi äntligen få en lite bättre vy över det omgivande landskapet. Inte illa, det är lätt att förstå varför Toscana är känt för vackra vyer.

Efter Montepulciano är det dags att styra kosan hemåt igen. I morgon byter vi stad igen och åker till Pistoia där vi kommer att stanna nästan en hel vecka. Därifrån kommer vi att göra dagsutflykter med tåg både till väster och till öster. Peter har varit väldigt mycket i Pistoia eftersom det i många år har varit basecamp för de kurser han har varit lärare på. För mig blir det en ny bekantskap!