Så, Jerusalem. Fast dagen börjar med uppstigning före klockan 4 på ett hotell vid Arlanda. *gäsp*, det har sedan varit en sammanhållande länk för resten av dagen.
I det närmaste fullsatt plan, många småbarn (som skriker). Vi blir försenade från Arlanda på grund av en extra säkerhetskontroll innan vi fick gå ombord på planet. Vet inte om det är rutin eller inte, men tid tog det. Trots det landar vi nästan i tid i Tel Aviv. Härligt väder med knappt 20 grader varmt, fast Jerusalm ligger ju mycket högre upp så där är det inte riktigt lika ljummet i luften. Hicka får man dock när SMS:et med mobilpriser kommer, 27 kr/minut till gamla Svedala.
På vägen från flygplatsen ser vi redan k-pistförsedda ungdomar och höga taggtrådsförsedda murar. Hur mycket av konflikten mellan israeler och palestinierna kommer vi att märka av?
Hotellet ligger i östra delen av staden, dvs den muslimska (palestinska?), bara några minuters gångväg från gamla stan. Damaskusporten är den som är närmast oss. Efter incheckning och lunch på hotellet beger vi oss mot gamla stan. Det blir en eftermiddag i högt tempo.
Först nästan snubblar vi över Via Dolorosa. Nu är varken jag eller Peter troende på något sätt, men våra kulturella rötter sitter ju djupt i den kristna myllan, så vi hakar förstås på. Vi letar reda på "starten", och här är en bild från trappan på huset där vandringen börjar.
Förbi 10 stationer på vägen till Golgatan [ja, dvs vad som är sanning och verklighet kan nog verkligen diskuteras, men här använder vi de vedertagna begreppen och platserna för enkelhetens skull], och på platsen för Golgata finns ju heliga gravens kyrka, som är platsen för både korsfästelsen, begravningen och uppståndelsen. Om man väljer att tro på det, det är ju upp till var och en att avgöra.
Men kyrkan är väldigt långt ifrån de ljusa och glittriga kyrkorummen som vi så gärna och ofta besökt i västeuropa. Här är det det ortodoxa inslagen som dominerar. Mörkt, få utsmyckningar, kapell eller altare lite överallt, rökelse som ligger tungt i luften och massor av människor. Här är det trångt. Men det finns bara en plats på jorden som kan göra anspråk på att vara platsen för Jesus död och uppståndelse. Så lite häftigt är det, även om man inte är troende. Det är ju dessutom en av de äldsta kyrkorna över huvudtaget, den första kyrkan på platsen byggdes ju redan på 300-talet. Då var det väl nästan istid fortfarande hemma i norden. Kyrkan som står där idag är av senare datum, det mest i Jerusalem har raserats och byggts upp flera gånger och denna kyrka är inget undantag.
Efter detta det första kyrkobesöket beger vi oss så sakteliga mot de judiska kvarteren. Vi har en bokning att besöka tunnlarna vid Västra muren om några timmar. Så vi har gott om tid på oss. Från kyrkan tar man slingrande gränder och helt plötsligt öppnar sig den öppna platsen framför muren. Solen har just gått ner och kvällsmörkret har lagt sig. Men starka lampor lyser upp i mörkret. I fonden bortom muren syns Klippdomen, en av världens mest berömda byggnader, och minareten vid Al-Aqsamoskén. Hela scenen för dagens politiska situation kan inte blir tydligare.
Vi vandrar runt framför muren i väntan på tunnelvandringen. På nära håll känns muren inte lika stor som den gör på håll, eller på bild. Underligt. Men det är så med många saker, de upplevs väldigt annorlunda i verkligheten än på bild. Det mesta blir tack och lov mer vardagligt och greppbart. Så även denna plats, på något sätt. Men visst känns det underligt även här, som vid kyrkan en stund tidigare, att plötsligt vara på en plats som man sett så många gånger på bilder och i TV. Och platsens historia är ju fenomenal. Ja hela Jerusalems historia är ju otrolig förstås, från mer än 1000 år före vår tideräknings början. Och avlagringarna finns här. Ovanpå varandra. Vilket vi snart skall få se på mycket nära håll.
Tunnlarna vid västra muren är inte tunnlar egentligen, utan man har frilagt ett område längs hela västra muren (den synliga delen på bilden är bara en liten del av hela murens längd). Den byggdes för drygt 2000 år sedan på order av den ökände tyrannen Herodes. Under århundradena som gått sedan dess har murarna raserats och staden har byggts på i flera lager ovanpå rasmassorna. Nu kan vi följa hela muren under staden, och se hur mäktiga stenblocken är på nära håll. Ett precisionsbygge utan cement mellan stenarna. Långa stycken längs muren har man byggt vattencisterner och det är genom dessa vi nu kan vandra. Till slut når man två slut, murens slut och slutet på bygget av muren. När Herodes dog avstannade arbetet med muren och den gjordes aldrig helt färdig. Kvar lämnades gatstenar olagda, stenar till muren lämnades halvurhuggna i stenbrottet.
En bit in längs muren finns den allra heligaste platsen för judarna, den plats längs muren som ligger närmast den heligaste platsen i det ursprungliga templet, dit bara översteprästen fick gå. Avståndet är här bara 97 meter. Män och kvinnor ber inte tillsammans, och denna plats är vikt för kvinnor. Det kan vara lite förvånande, men som guiden sade så har ju männen bra många fler platser generellt sett, så det må vara dem väl unt. Storsint eller chauvinistiskt?
Efter tunnelvandringen söker vi upp ett mathak, för nu är vi hungriga. Det har varit en lång dag, och att ha besökt både kristendomens och judendomens heligaste platser på en eftermiddag har tagit på krafterna. Så vi hastar mot hotellet genom mörka och mestadels stängda gränder och gator. I morgon tar vi den tredje världsreligionen genom att förhoppningsvis besöka Tempelberget, eller al-Haram ash-Sharif som det nu kallas. Vi vet inte riktigt vad man som icke-muslim får besöka, det får bli en överraskning.
I det närmaste fullsatt plan, många småbarn (som skriker). Vi blir försenade från Arlanda på grund av en extra säkerhetskontroll innan vi fick gå ombord på planet. Vet inte om det är rutin eller inte, men tid tog det. Trots det landar vi nästan i tid i Tel Aviv. Härligt väder med knappt 20 grader varmt, fast Jerusalm ligger ju mycket högre upp så där är det inte riktigt lika ljummet i luften. Hicka får man dock när SMS:et med mobilpriser kommer, 27 kr/minut till gamla Svedala.
På vägen från flygplatsen ser vi redan k-pistförsedda ungdomar och höga taggtrådsförsedda murar. Hur mycket av konflikten mellan israeler och palestinierna kommer vi att märka av?
Taggtråd
Hotellet ligger i östra delen av staden, dvs den muslimska (palestinska?), bara några minuters gångväg från gamla stan. Damaskusporten är den som är närmast oss. Efter incheckning och lunch på hotellet beger vi oss mot gamla stan. Det blir en eftermiddag i högt tempo.
Damaskusporten
Först nästan snubblar vi över Via Dolorosa. Nu är varken jag eller Peter troende på något sätt, men våra kulturella rötter sitter ju djupt i den kristna myllan, så vi hakar förstås på. Vi letar reda på "starten", och här är en bild från trappan på huset där vandringen börjar.
Förbi 10 stationer på vägen till Golgatan [ja, dvs vad som är sanning och verklighet kan nog verkligen diskuteras, men här använder vi de vedertagna begreppen och platserna för enkelhetens skull], och på platsen för Golgata finns ju heliga gravens kyrka, som är platsen för både korsfästelsen, begravningen och uppståndelsen. Om man väljer att tro på det, det är ju upp till var och en att avgöra.
Ingången till Heliga gravens kyrka
Men kyrkan är väldigt långt ifrån de ljusa och glittriga kyrkorummen som vi så gärna och ofta besökt i västeuropa. Här är det det ortodoxa inslagen som dominerar. Mörkt, få utsmyckningar, kapell eller altare lite överallt, rökelse som ligger tungt i luften och massor av människor. Här är det trångt. Men det finns bara en plats på jorden som kan göra anspråk på att vara platsen för Jesus död och uppståndelse. Så lite häftigt är det, även om man inte är troende. Det är ju dessutom en av de äldsta kyrkorna över huvudtaget, den första kyrkan på platsen byggdes ju redan på 300-talet. Då var det väl nästan istid fortfarande hemma i norden. Kyrkan som står där idag är av senare datum, det mest i Jerusalem har raserats och byggts upp flera gånger och denna kyrka är inget undantag.
Altaret öven den plats där korsfästelsen skedde
Efter detta det första kyrkobesöket beger vi oss så sakteliga mot de judiska kvarteren. Vi har en bokning att besöka tunnlarna vid Västra muren om några timmar. Så vi har gott om tid på oss. Från kyrkan tar man slingrande gränder och helt plötsligt öppnar sig den öppna platsen framför muren. Solen har just gått ner och kvällsmörkret har lagt sig. Men starka lampor lyser upp i mörkret. I fonden bortom muren syns Klippdomen, en av världens mest berömda byggnader, och minareten vid Al-Aqsamoskén. Hela scenen för dagens politiska situation kan inte blir tydligare.
Från judiska gummor till islams minareter
Vi vandrar runt framför muren i väntan på tunnelvandringen. På nära håll känns muren inte lika stor som den gör på håll, eller på bild. Underligt. Men det är så med många saker, de upplevs väldigt annorlunda i verkligheten än på bild. Det mesta blir tack och lov mer vardagligt och greppbart. Så även denna plats, på något sätt. Men visst känns det underligt även här, som vid kyrkan en stund tidigare, att plötsligt vara på en plats som man sett så många gånger på bilder och i TV. Och platsens historia är ju fenomenal. Ja hela Jerusalems historia är ju otrolig förstås, från mer än 1000 år före vår tideräknings början. Och avlagringarna finns här. Ovanpå varandra. Vilket vi snart skall få se på mycket nära håll.
Tunnlarna vid västra muren är inte tunnlar egentligen, utan man har frilagt ett område längs hela västra muren (den synliga delen på bilden är bara en liten del av hela murens längd). Den byggdes för drygt 2000 år sedan på order av den ökände tyrannen Herodes. Under århundradena som gått sedan dess har murarna raserats och staden har byggts på i flera lager ovanpå rasmassorna. Nu kan vi följa hela muren under staden, och se hur mäktiga stenblocken är på nära håll. Ett precisionsbygge utan cement mellan stenarna. Långa stycken längs muren har man byggt vattencisterner och det är genom dessa vi nu kan vandra. Till slut når man två slut, murens slut och slutet på bygget av muren. När Herodes dog avstannade arbetet med muren och den gjordes aldrig helt färdig. Kvar lämnades gatstenar olagda, stenar till muren lämnades halvurhuggna i stenbrottet.
Vår grupp framför ett mycket stort stenblock
En bit in längs muren finns den allra heligaste platsen för judarna, den plats längs muren som ligger närmast den heligaste platsen i det ursprungliga templet, dit bara översteprästen fick gå. Avståndet är här bara 97 meter. Män och kvinnor ber inte tillsammans, och denna plats är vikt för kvinnor. Det kan vara lite förvånande, men som guiden sade så har ju männen bra många fler platser generellt sett, så det må vara dem väl unt. Storsint eller chauvinistiskt?
Efter tunnelvandringen söker vi upp ett mathak, för nu är vi hungriga. Det har varit en lång dag, och att ha besökt både kristendomens och judendomens heligaste platser på en eftermiddag har tagit på krafterna. Så vi hastar mot hotellet genom mörka och mestadels stängda gränder och gator. I morgon tar vi den tredje världsreligionen genom att förhoppningsvis besöka Tempelberget, eller al-Haram ash-Sharif som det nu kallas. Vi vet inte riktigt vad man som icke-muslim får besöka, det får bli en överraskning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar