3/1 2014, Jerusalem och Bethlehem

Andra morgonen vi vaknar i Jerusalem, det är fredag vilket innebär inledningen på veckans viloperiod för många. Men dagen börjar tidigt för oss, för vi ska på en utflykt på förmiddagen och hinna tillbaka till Jerusalem innan sabbaten börjar.

Vi ska ta buss 21 till Bethlehem från den palestinska busstationen utanför Damaskusporten. Medan vi väntar på att bussen skall komma träffar vi en indier (boendes i Schweiz) och hans flickvän (från Ukraina). Världen är ofta liten, och det visar sig att indierna jobbar för ett svenskt bolag som har mycket verksamhet i Västerås. Bussen är en lokalbuss som stannar lite här och där, så resan som bara är ca en mil tar ändå 30-40 minuter.

På bussen till Bethlehem

Längs vägen ser man hur tättbefolkat landet är, i alla fall i Jerusalems närhet. Var och varannan kulle i det dramatiska landskapet är bebyggd med höghus. Man reagerar nästan när man inte ser en kulle som är bebyggd. Färden till Bethlehem som jag lite halv naivt trodde skulle gå genom lagom lantligt landskap passerar bara bebyggelse, någon enstaka betongmur med taggtrådskrön och en säkerhetskontroll. 

På varenda kulle är det hus, efter hus, efter hus

Bethlehem ligger i den del av Västbanken som Palestinierna själva har militär kontroll över, så resandet till och från är förenat med militära kontroller av Israels armé.

Militär kontrollstationen mellan Israel och ockuperat land

I Bethlehem anländer man vid "busstationen", men för mig verkade det som om bussen bara stannade vid vägkanten. Vi kanske gick av för tidig? Informationen från busschauffören var inte den bästa. Men de flesta turisterna gick efter viss tvekan av bussen, så då gjorde vi likadant. Det fanns i alla fall en hel armada med taxibilar där, som erbjöd sina tjänster för att transportera oss alla till centrum av staden. Vi gjorde sällskap med indiern och ukrainskan, som faktiskt kunde prata arabiska, och delade på en taxi.

Alla försöker sälja saker. Hela tiden. Taxichaffisen ville sälja sina tjänster. Han väntar gärna i flera timmar medan vi tittar på saker, bara han får körningen tillbaka till bussen sedan. Det finns även varianter, han kan även köra oss till Herodion om vi vill, eller var som helst. Bara han får köra. Visst kan man förstå att det är tufft att leva som palestinier i ockuperat land. Men man blir bara så trött och less på dessa ständiga säljerbjudanden. Och sedan får man dåligt samvete för att man är trött på det. Frustrerande.

Nåväl, nu står vi så på torget i gamla Bethlehem. Födelsekyrkan ligger bara ett stenkast därifrån, bortom "julgranen" som står på torget. En sak är säker, min smak kring juldekorationer är inte riktigt samma som den man ofta ser här. Men smaken är förstås olika. Symmetrisk är den i alla fall, men det är ju inte så konstigt för jag tror den är gjord i plast.

Årets julgran i Bethlehem

När man kommer till Födelsekyrkan så visar den sig ha en rätt liten dörr. Väldigt liten, inte ens jag kunde gå in utan att böja på huvudet. Om det är medvetet för att framkalla någon slags vördnad vet jag inte. Ser man på kyrkoväggen ovanför dörren ser man att det funnits större dörrar tidigare.

Även denna kyrka är det strid om vem som ska få "äga", med resultatet att flera grenar inom kristenheten delar på uppdraget (med olika stora andelar, inte en tredjedel var). Om den minst sagt spartanska inredningen på något sätt hör ihop med denna delade vårdnad vet jag inte, men kyrkorummet upplevs som väldigt märkligt. I alla fall för mig med referensramar från Sverige och nordeuropa.

Världens minsta kyrkdörr?

Men det finns i alla fall några rester kvar från den ursprungliga kyrkan som byggdes under 300-talet, så det är kanske inte konstigt att fägen flagnar lite och möblemanget ser minst sagt udda ut. Som tur är är det inte lika mycket turister här som i Uppståndelsekyrkan, fast det innebär ju inte att det är tomt. Naturligtvis finns det några busslaster ryssar före oss. Sevärdheten i kyrkan är förstås den plats som Jesus föddes på, och för säkerhets skull är den markerad med ett kryss i golvet. Framför krysset är det dock trängsel.

Trängsel framför födelseplatsen

När vi kommer in i kyrkan ser man genast en stor kö, så vi gick dit och ställde oss. Omkring oss pratar man bara ryska. Efter 10-15 minuter av att absolut inget har hänt (i kö-rörelsehänseende, dvs vi har inte rört oss ur fläcken) förstår vi att vi står i en grupp ryssar som just nu får någon slags föreläsning om kyrkan, de köar inte. Vi frågar en munk var kön är, och då är han vänlig nog att hänvisa oss till bakdörren till kryptan med födelseplatsen. Det är egentligen utgången från kryptan, men han tycker vi kan gå in den vägen eftersom vi bara är två personer. Kudos till honom. Men  i kryptan är det kaos. 

När vi besett X:et så tittar vi på resten av kyrkan, vilket går snabbt. Vi hinner även med grannkyrkan, som är betydligt mer västerländskt underhållen. Men lite tråkig, även om det finns grottor under golvet även här.

Hur man nu kan veta var X:et ska vara 300 år efter en händelse?

Efter födelsekyrkan besöker vi några andra kyrkor och kapell samt tittar lite i souvenirbutiker.  Där hittade vi några småsaker som är beställda hemifrån. Efter en falafel-macka till lunch tar vi en taxi tillbaka till busstationen för återfärden till Jerusalem. Gränskontrollen är strikt när man reser tillbaka in i Israel. Alla palestinier måste gå ur bussen och identifiera sig medan vi turister kunde sitta kvar medan en soldat gick runt och kollade passen. Segregering i vardagen, olika behandling beroende på vem man är; palestinier eller icke-palestinier.

När vi kommit tillbaka till hotellet och är på väg in till gamla stan så slinker vi in på något som heter Graven i trädgården (finns ingen wik-sida, så jag ger en annan länk istället). Det visar sig vara en plats som somliga anser vara den rätta platsen för Jesus grav. Arkeologiska bevis finns knappast, inte för någon av platserna. Den alternativa platsen har långt ifrån många tillskyndare, men ändå tillräckligt många för att det skall finnas finansiering till underhåll och drift av en rätt trevlig liten trädgård, relativt liten dock, och en möjlig gravplats urhuggen i berget. Här var kön inte lika lång som i Uppståndelsekyrkan, men en lite kö var det allt.

Jesus rätta grav? Längst till vänster.

Efter detta improviserade stopp fortsätter vi till gamla stan ännu en gång. Nu hade vi tänkt gå till Västra muren för att se hur det är där när sabbaten inleds. Till en början verkar det vara mest turister som oss där. Vid muren är det rent av väldigt glest, så här en dryg timme eller så innan solnedgången. Vi sätter oss på en mur och studerar folklivet. Sakta men säkert fylls den stora ytan på med människor. Grupper, företrädesvis av yngre män, börjar sjunga och dansa i ring lite här och var. Efter ett tag går vi ner till staketet som skiljer torget från själva böneplatsen. Nu är det väldigt många här, ljudnivån är hög och stämningen är verkligen hög. Eller så gör den goda stämningen folk höga. Känns både härligt men samtidigt lite olustigt. Kanske beror det på att jag är icke troende, och upplever det som sker runt omkring mig som så religiöst grundat och likriktat? En enorm kraft finns i sådana här folkmassor, det är bara att hoppas på att ingen försöker använda den till något dåligt.

En tät stämning vid Västra muren när sabbaten inleds

Dagens sista stopp blir ett återbesök vid Uppståndelsekyrkan, för att se om köerna är kortare sent på dagen. Det visar sig vara nästan sant. Kön är kortare än igår, så vi ställer oss i den. Återigen är vi omringade av ryssar. Det är trångt och kön är väldigt otydligt definierad. Folk tränger sig före, går runt andra. Samtidigt verkar några i kön hålla en egen liten mässa, med sång och bibelläsning. Vi börjar bli lite oroliga att kyrkan hinner stänga innan vi är framme vid målet. Som tur var hinner vi, med fem minuter eller så till godo. En stalinistisk munk försöker förhindra folk från att falla på knä och be vid graven. Det tar för lång tid, det är många som ska hinna fram.Uttrycket "touch and go" som han faktiskt använde fick en ny och lite djupare innebörd. Det tycker i alla fall jag var lite roligt.

Rätta graven?

Efter detta är det sedan dags för middag, och i kväll blir det på en Armenisk restaurang. Det var gott. Sedan gick vi till hotellet för att sova. Det blir ytterligare en lång dag i morgon, då en ny utflykt hägrar. Vart? Det får ni läsa om i morgon.