Ok, vi vaknar på vårt jättefina hotell, klart hög klass! Efter en trevlig frukost beger vi oss ut på byn för att avverka sevärdheter: katedralmuseet och några till ställen. Eftersom det är måndag är det risk att en del ställen är stängda.
Risken föll ut, det mesta var stängt! Katedralmuseet var dock öppet, så det tröskade vi igenom. Annars blev det mest en promenad genom stan, hittade några trevliga innergårdar bland annat till stadshuset.
Efter en mycket lätt lunch sätter vi oss i bilen för vidare färd söderut ca 35 mil till Viserba, en av förorterna till Rimini, några kilometer norr om centrum längs Adriatiska havets kust. Till en början är det fortfarande utförsbacke, i ytterligare 6-7 mil. Så från Brennerpasset är det 15-20 mils konstant nedförsbacke. Här vid foten av Dolomiterna är det onekligen en dramatisk och vacker natur. Och jobbigt för långtradare som kör mot Österrike.
Väl nere på slätten är det verkligen slätt. Platt så det förslår. Inte förrän vi närmar oss Rimini ser vi berg igen, denna gång Apenninerna. På vägen passerar vi trevliga ställen som Verona och Mantua, fast där har vi varit förut så vi swishade bara förbi den här gången.
Framåt kvällskvisten tråcklar vi in oss i Viserba, och efter ytterligare trixande och en del skrikande från diverse italienskor bakom rattar, i bilar, lyckas jag parkera bilen vid hotellet. Det är trångt, trångt, både på gator och parkeringsplatser. Och väldigt mycket enkelriktat.
Efter att ha pustat ut lite så tar vi bussen, inte bilen, in tilll Rimini. Strosar runt där, det mesta är stängt eftersom klockan hunnit bli rätt mycket. Vi får åka in senare för att ”göra stan”.
Risken föll ut, det mesta var stängt! Katedralmuseet var dock öppet, så det tröskade vi igenom. Annars blev det mest en promenad genom stan, hittade några trevliga innergårdar bland annat till stadshuset.
Efter en mycket lätt lunch sätter vi oss i bilen för vidare färd söderut ca 35 mil till Viserba, en av förorterna till Rimini, några kilometer norr om centrum längs Adriatiska havets kust. Till en början är det fortfarande utförsbacke, i ytterligare 6-7 mil. Så från Brennerpasset är det 15-20 mils konstant nedförsbacke. Här vid foten av Dolomiterna är det onekligen en dramatisk och vacker natur. Och jobbigt för långtradare som kör mot Österrike.
Väl nere på slätten är det verkligen slätt. Platt så det förslår. Inte förrän vi närmar oss Rimini ser vi berg igen, denna gång Apenninerna. På vägen passerar vi trevliga ställen som Verona och Mantua, fast där har vi varit förut så vi swishade bara förbi den här gången.
Framåt kvällskvisten tråcklar vi in oss i Viserba, och efter ytterligare trixande och en del skrikande från diverse italienskor bakom rattar, i bilar, lyckas jag parkera bilen vid hotellet. Det är trångt, trångt, både på gator och parkeringsplatser. Och väldigt mycket enkelriktat.
Efter att ha pustat ut lite så tar vi bussen, inte bilen, in tilll Rimini. Strosar runt där, det mesta är stängt eftersom klockan hunnit bli rätt mycket. Vi får åka in senare för att ”göra stan”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar