Vi kommer att stanna i Krems till på fredag, så vi har gott om tid att utforska omgivningarna. Idag ska vi besöka ett världsarv. Nästan det enda vi gör är att besöka världsarv! Det är inte det första denna resa, långt ifrån. Till och med grottorna i Postojna finns med på UNESCO:s lista.
Idag ska vi besöka ett kloster. Igen. I Österrike har man ett antal klosteranläggningar av det maffigare slaget, och detta måste vara ett av de värsta. Stift Melk är en imponerande anläggning. Idag verkar det viktigaste vara turismen, den ger antagligen deras största inkomster. Men man har vanlig kyrklig verksamhet också, och en väldigt gammal och berömd skola med nästan 1000 elever. Trots storleken på anläggningen och omfattningen på verksamheten är det trots allt ett kloster med munkar i grund och botten. Hur många munkar tror ni det är här? Färre än man kan ana, bara runt 20 stycken.
Väl framme vid klostret bokar vi in oss på en guidad visning, som tar oss runt delar av komplexet. Tyvärr tillåter de inte fotografering inomhus, av någon outgrundlig anledning, så jag har nästan inga bilder därifrån. Men wiki-sidan för Melk har många, så där kan man se hur praktfullt det är. När vi kommer till klosterkyrkan är det precis dags för lunchgudstjänsten, så vi slår oss ner och följer den. Fyra munkar och 100 turister. Det är bra övning inför nästa resa, då vi också ska gå på gudstjänst. Det blir julgudstjänsten i Peterskyrkan i Rom.
Efter Melk åker vi tillbaka mot Krems. På vägen stannar vi till i Dürnstein, en liten, liten ort på Donaus nordstrand. Här finns, förstås, ett kloster. Inte lika stort som Melk dock! Här finns även en slottsruin som är känd, ja det var förstås slottet som var känt. Första anledningen är att det sägs vara där som Rikard Lejonhjärta satt fången, när han blev tillfångatagen av en korsriddarkollega som blev sur på honom. Det kostade England en stor lösensumma att få tillbaka honom, och det tog många år att skrapa ihop.
Idag ska vi besöka ett kloster. Igen. I Österrike har man ett antal klosteranläggningar av det maffigare slaget, och detta måste vara ett av de värsta. Stift Melk är en imponerande anläggning. Idag verkar det viktigaste vara turismen, den ger antagligen deras största inkomster. Men man har vanlig kyrklig verksamhet också, och en väldigt gammal och berömd skola med nästan 1000 elever. Trots storleken på anläggningen och omfattningen på verksamheten är det trots allt ett kloster med munkar i grund och botten. Hur många munkar tror ni det är här? Färre än man kan ana, bara runt 20 stycken.
Väl framme vid klostret bokar vi in oss på en guidad visning, som tar oss runt delar av komplexet. Tyvärr tillåter de inte fotografering inomhus, av någon outgrundlig anledning, så jag har nästan inga bilder därifrån. Men wiki-sidan för Melk har många, så där kan man se hur praktfullt det är. När vi kommer till klosterkyrkan är det precis dags för lunchgudstjänsten, så vi slår oss ner och följer den. Fyra munkar och 100 turister. Det är bra övning inför nästa resa, då vi också ska gå på gudstjänst. Det blir julgudstjänsten i Peterskyrkan i Rom.
Efter Melk åker vi tillbaka mot Krems. På vägen stannar vi till i Dürnstein, en liten, liten ort på Donaus nordstrand. Här finns, förstås, ett kloster. Inte lika stort som Melk dock! Här finns även en slottsruin som är känd, ja det var förstås slottet som var känt. Första anledningen är att det sägs vara där som Rikard Lejonhjärta satt fången, när han blev tillfångatagen av en korsriddarkollega som blev sur på honom. Det kostade England en stor lösensumma att få tillbaka honom, och det tog många år att skrapa ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar