I Rimini ska vi stanna i fyra nätter, så vi har rätt gott om tid på oss. Vi kommer att hinna både att se saker och koppla av lite på stranden. Även om jag inte är lika intresserad som Peter av att bada!
Så första heldagen gör vi en lång utflykt till ett annat land och till en annan tid.
Det andra landet är förstås San Marino. Det ligger bara några mil bort. Ett litet land, ett av de minsta. Varför det finns kvar törs jag inte gissa, lite underligt är det. På håll, och på kartan, liknar det Gibraltar rätt mycket. Men väl där så möts man av ett synnerligen turistiskt, och välstädat, citadell. Toppen av klippan är som ett litet turistsamhälle, med anor från tidig medeltid. Landet som sådant har rötterna i 300-talet, men de byggnader som finns nu är från tidig medeltid och framåt. Numera ett populärt turistmål, det var fullpackat i de trånga gränderna. Krimskrams i varje gathörn, och mellan hörnen också. Inte alls höga priser på mat och dryck, som man annars skulle kunna befara.
Vi lallar runt ett par timmar, går upp i högsta tornets högsta kammare. På vägen upp möter vi ett engelsk gäng som väntat en kvart på att få gå ner, men den strida strömmen av folk som kommer upp för stegarna hindrar dem från att kunna göra det! Till slut måste de ha lyckats, för när vi själva går ner så är de inte kvar.
Från parkeringen i San Marino, med den bästa utsikt man kan ha på en parkering, styr vi GPS:en på Ravenna. Likt Rimini är det en gammal romersk stad, till och med huvudstad för det Västromerska riket under några år.
Ravenna är känd för bland annat mosaiker från 600-talet och framåt. Bland den äldsta kristna bilderna som finns, om inte rent av de allra äldsta.
Det är fortfarande väldigt varmt, så man blir rätt spak av att spankulera runt. Kyrkor är ofta lite svalare inuti, så bara det lockar till besök! Vi blir förstås inte besvikna. Mosaiker i massor, kända från kulturella TV-program. T.ex. den mosaik som sägs vara den äldsta bilden som ska förställa satan. En mycket stillsam bild med en röd och blå ängel, där den blå sägs vara satan - utifrån det sällskap han har omkring sig. Symbolik.
Sedan länge har vi bokat en nattlig guidad visning av diverse sevärdheter, så i väntan på att den ska börja gör vi nedslag bland stans sevärdheter. När vi sedan kollar detaljprogrammet för visning upptäcker vi att vi redan har besökt hälften av dem på egen hand. Oops!
På visningen, som tyvärr bara är med italiensktalande guide, får vi ändå se saker som är nya också.
San Vitale har mosaiker så det förslår, likaså flera mausoleer och baptisterier, inte minst Galla Placidias.
Trötta styr vi stegen mot bilen framemot halv tolv på natten, och sedan är det över en timmes körning hem till hotellet genom den mörka och fortfarande oerhört varma natten.
Så första heldagen gör vi en lång utflykt till ett annat land och till en annan tid.
Det andra landet är förstås San Marino. Det ligger bara några mil bort. Ett litet land, ett av de minsta. Varför det finns kvar törs jag inte gissa, lite underligt är det. På håll, och på kartan, liknar det Gibraltar rätt mycket. Men väl där så möts man av ett synnerligen turistiskt, och välstädat, citadell. Toppen av klippan är som ett litet turistsamhälle, med anor från tidig medeltid. Landet som sådant har rötterna i 300-talet, men de byggnader som finns nu är från tidig medeltid och framåt. Numera ett populärt turistmål, det var fullpackat i de trånga gränderna. Krimskrams i varje gathörn, och mellan hörnen också. Inte alls höga priser på mat och dryck, som man annars skulle kunna befara.
Vi lallar runt ett par timmar, går upp i högsta tornets högsta kammare. På vägen upp möter vi ett engelsk gäng som väntat en kvart på att få gå ner, men den strida strömmen av folk som kommer upp för stegarna hindrar dem från att kunna göra det! Till slut måste de ha lyckats, för när vi själva går ner så är de inte kvar.
Från parkeringen i San Marino, med den bästa utsikt man kan ha på en parkering, styr vi GPS:en på Ravenna. Likt Rimini är det en gammal romersk stad, till och med huvudstad för det Västromerska riket under några år.
Ravenna är känd för bland annat mosaiker från 600-talet och framåt. Bland den äldsta kristna bilderna som finns, om inte rent av de allra äldsta.
Det är fortfarande väldigt varmt, så man blir rätt spak av att spankulera runt. Kyrkor är ofta lite svalare inuti, så bara det lockar till besök! Vi blir förstås inte besvikna. Mosaiker i massor, kända från kulturella TV-program. T.ex. den mosaik som sägs vara den äldsta bilden som ska förställa satan. En mycket stillsam bild med en röd och blå ängel, där den blå sägs vara satan - utifrån det sällskap han har omkring sig. Symbolik.
Sedan länge har vi bokat en nattlig guidad visning av diverse sevärdheter, så i väntan på att den ska börja gör vi nedslag bland stans sevärdheter. När vi sedan kollar detaljprogrammet för visning upptäcker vi att vi redan har besökt hälften av dem på egen hand. Oops!
På visningen, som tyvärr bara är med italiensktalande guide, får vi ändå se saker som är nya också.
San Vitale har mosaiker så det förslår, likaså flera mausoleer och baptisterier, inte minst Galla Placidias.
Trötta styr vi stegen mot bilen framemot halv tolv på natten, och sedan är det över en timmes körning hem till hotellet genom den mörka och fortfarande oerhört varma natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar