Fredag 23:e

Vi kan kosta på oss en lugn start denna dag eftersom vi inte ska åka så långt till dagens huvudattraktion. Ett till slott. Men inte vilket slott som helst, utan alla pusselmakares måste-ha-motiv-slott Neuschwanstein. Förmodligen ett slott som inspirerat Walt Disney till hur ett sagoslott skall se ut. Vägen dit tar oss en sväng genom Österrike igen, förbi deras sida av Zugspitze och sedan in i Tyskland igen. Det var inte så särskilt mycket traifk på vägen, men när vi kommer fram strax sent på förmiddagen så är det verkligen cirkus, bilar och människor överallt. Dessutom finns det två slott att besöka, men det hade vi inte planerat för så det får bli "Nya svanen".
Som tur är har Peter varit så smart att han bokat biljetter i förväg till en visning klockan 12.55. Låter det underligt, med en sådan tid? Det är det inte. Här börjar det en guidad visning var femte minut! Mer om det senare. Från parkeringen och biljettförsäljningen är det en bra bit till själva slottet, som ligger på en bergsklippa ovanför byn. Lite drakulaslottkänsla, om man så vill. Man kan välja mellan hästkärra, buss eller lädersulorna för att ta sig till slottet och vi väljer det senare. Vi sällar oss till lämmeltåget av turister som kämpar sig uppför berget. Efter en knapp halvtimme eller så är vi framme men tyvärr hänger regnet väldigt tungt i luften. Dessutom är vi tidiga, det är nästan en timme till vår 12.55-visning. Nåja inget att göra åt det annat än att vänta tålmodigt. Vi går på toaletten som befinner sig precis innanför slottsporten och när vi kommer ut är det jätteträngsel utanför i slottsvalvet. Det har börjat ösregna och långt ifrån alla har paraplyer eller regnkläder med eller på sig. Så alla vill stå i skydd under valvet. Natruligtivis ryms inte alla, och det syns på alla genomvåta turister från världens alla hörn som passerar förbi på väg till sina guidetider. Till slut är det ändå våran tur som är den nästa. Tyvärr tillåter man inte fotografering i slottet på visningarna så några bilder från själva visningen har vi inte. Slottet började byggas 1868 och står på samma ställe som en gammal slottsruin. Om det gamla slottet hette Schwanstein vet jag inte, men det är inte helt omöjligt. Det är vår käre vän Ludwig II som beordrarde bygget, och för att vara ett slott så använde man moderna byggtekniker. Stål och sånt och inte bara trä och sten. Bygget höll på fram till kungens död 1886 och då var bara några handfullar rum av de planerade färdiga. Mer "vanliga" slott har byggs och utvecklats under lång tid, ofta århundraden. Detta är inte fallet här förstås, allt är designat och byggt för att se gammalt ut. Bygget var bara ett av Ludwigs grandiosa projekt som höll på att tömma statskassan, och guiden sade att kostnaderna för bygget på en tiden motsvarade ca 1,2 miljarder kronor i dagens penningvärde. Men detta i en tid då pengar var bra mycket mindre förekommande och det bara var ett av kungens storslagna och dyra projekt. Herrenchimsee (se tidigare) var ett av de andra. Så när kungen dog, förmodligen drunknade han i en sjö i närheten av slottet, stannade bygget av, och det har stått stilla sedan dess. Lite History Channel-information säger att nazisterna använde slottet för att lagra stulen konst från när och fjärran. Idag är det Tysklands största turistmål med osannolika besökarmängder, men när man är på plats så förstår man att den kanske trots allt är sant. Men tillbaka till visningen. En guide med mycket grötig engelska tar kommando över vår grupp och 20-30 personer. Vi går snabbt igenom de rum som hann göras färdiga, bland annat en tronsal och en privat bostadsdel för kungen. Kungen bodde här totalt ca 150 dagar mot slutet av sitt liv då stora delar av slottet äntligen började bli färdigt. Ludwig var en stor beundrare av Richard Wagner och all dekoration i slottet bygger på Wagners operor eller de mytologier som ligger till grund för dem. Ansvarig för utförandet var till och med en framstående opera-/teaterdekormålare. Allt detta bröt nog rätt rejält mot konventionen vid den tiden. Inredningen är rätt mörk med mycket mörka träpaneler och en och annan bladguldförsedd detalj. Ludwig som person sägs ha varit något av en enstöring och vad han skulle ha tyckt om att hans älsklingsprojekt Neuschwanstein beses av flera miljoner människor varje år skulle vara intressant att veta.
Vi lämnat geschäftet Neuschwanstein bakom oss och styr nu kosan mot München. Det är en ganska händelselös resa och kommer till stan vad som antagligen är fredageftermiddagens rusningstrafik. Som vanligt är man helt beroende av GPS:en, och rätt vad det är piper den till och föreslår en ändring i rutten, det kommer att spara 30 minuters restid. Ett sådant erbjudande kan man inte tacka nej till, så vi åker på vad som i efterhand antagligen var en 20 minuters omväg över en liten flod, för vi kommer sedan tillbak till samma motorväg som vi lämnade 20 minuter tidigare, fast en eller två avfarter längre fram. Go figurs. Väl inne i stan hittar vi rätt enkelt till hotellet och checkar in utan problem. Bilen lämnar vi i ett publikt p-hus ett kvarter bort. Man får hoppas att inget händer när den står där. Dagen avslutas med middag på ett av Münchens mest berömda bierkellers, Augustiner Bräuhaus eller något liknande, på gågatan genom centrum av gamla stan. Stort, bullrigt, proppfullt med människor. Vi kommer att dela borde med två andra par (efter varandra, inte samtidigt) som också är turister. Vi har några trevliga samtal med dessa och kvällen slutar framåt 23-tiden. Mätta och mycket belåtna går vi mer eller mindre en rak väg tillbaka till hotellet.