Torsdag 22:a

Tidig morgon (ja, relativt sett i alla fall) och iväg utan att ens äta frukost, det får bli någonstans på vägen. Vilket blev efter tre kilometer på ett kafé vid ett shopping center där vi stannar för att köpa lite Österrikiska specialiteter. Vad vi köpte? Det får visa sig under höstens bjudningar och kalas!
Nu bär det iväg från Österrike och åter till Tyskland. Målet för dagen är Garmisch-Partenkirchen. Nyårsbackhoppningens hemort och Tysklands högsta berg. Zugspitze. Väldigt lite under 3000 meter högt. Krävs det bergsklättring och strapatser för att ta sig till toppen? Nä, inte direkt. Det gå bra att göra i flip-flops och badshorts om man vill. Det sämsta är återigen om man har anlag för svindel!
Man kan köpa en biljett för 500 kronor av Zugspitzbahnbolaget och kan då åka bergbana eller linbana upp till toppen. Vi gjorde både och, tog linbanan upp och bergbanan ned. En inte helt odelat angenäm uppfart måste erkännas. Linbanan klättrar ca 2,000 meter och på denna väg är det TVÅ stolpar förutom ändstationerna. Som mest lutar det 48 grader uppåt. Det är väldigt mycket när man sitter och dinglar i korgen under linan. Nedanför sig har man två kilometer luft. Ugh. Tur att det fanns Sachertårta och Schwarzwald dito att stärka klena nerver med.

P - det skulle mycket till för att toppa denna upplevelse, men hotellet gjorde sitt bästa. Lagom mellan för- och huvudrätt kom en tämligen trind gosse i sina sämsta tonår och dansade lårsmiskdans för oss, ackompanjerad av sin farbror eller annan ond släkting på dragspel. Middagen, gulashsoppa och kassler med surkål avslutades med hallonsprit. Delikat. Ett tips till samtliga tyska- och österrikiska hotellägare är att lägga Samarin på samtliga hotellrum.