Måndag 26:e

Uppe med tuppen och äter frukost tidigt. Idag är det två stora mål på schemat. Vi lämnar hotellet redan vid 9-tiden för att ta linje U1 till Rosenplatz, för att där ta spårvagnslinje 12 till Rotkreuzplatz. I krokarna där finns en fantastisk anläggning som heter Nymphenburg. Som bilderna visar är det en fantastisk anläggning, stora palatsbyggnader och en rejäl parkanläggning. Dessa verkar ha klarat sig undan kriget så här är mycket i originalskick. Det är nog till och med så mycket byggnader att man inte vet vad man ska göra av allting. Så i del fanns det en skola. Det kallar vi för klass! I parken fanns det en mängd små trevliga lustslott. I ett av dem, från mitten av 1700-talet om minnet inte sviker helt, fanns det ett nedsänkt badkar. ja badkar är inte riktigt rätt ord för det var en lite swimmingpool. Ovanför poolen fanns det ett åskådargalleri så att man kunde titta på dem som badade. Var det badandes variant av publika sängkammare, som fransöserna gjorde populära? En kul detalj var att det fanns två rätt ordinära kranar för att fylla basängen med vatten. Det måste ha tagit evigheter att fylla!
Andra roliga detaljer från Nymphenburg är att vattenpumparna för att driva fontäner och dylikt finns kvar från 1700- och 1800-talet. De är själva vattendrivna via skovelhjul. Tyvärr var de inte påslagna vid vårt besök så vi fick inte se dem i arbete.
Efter en lätt överdos av ändlösa slottsrum, galavagnar för hästdrift, inklusive några helt vilda vagnar som Ludwig den andre (han med Neuschwanstein) beställt avslutades besöket med en titt i en makalös porslinsbutik med samma namn, Nymphenburg. De tillverkar fortfarande porslinsfigurer enligt den främsta hantverkstraditionen (påstår de i reklamen i alla fall) och visst såg de fina ut. Men de kostar därefter. Det var nära att vi köpte en liten trevlig figur på rea, från 1300 euro var den nedsatt till bara 800. Tyvärr är även 800 euro mycket för en figur i porslin, så vi lämnade den bakom oss i butiken när vi gick därifrån. En av oss mer ovilligt än den andra dock.
Efter en snabb mat/fika skulle vi dra vidare mot nästa mål. Matstället vi hamnade på var nästan komiskt. Servicen på restauranger i både Österrike och Tyskland är långsam. Tiden innan drickat kommer in, eller att de ens kommer till bordet för att ta upp beställningen, känns ibland oändlig. Komiken låg i att personalen var mycket förvirrad och inte kunde göra nästan något utan att fråga ägarinnan (eller i alla fall chefen) stup i kvarten. Dessutom var lokalen där personalen häll till "bakom disken" så gjort att de hela tiden gick in i varandra och knuffades, så de spilldes och ojades ofta. Underhållning, så länge man inte väntar på att få maten som aldrig ville materialiseras.
Varken mätta eller belåtna drog vi vidare mot en lite mer udda mål jämför med det mesta hittills på resan. BMW Welt vid Olympiastadion. Vi kom precis i tid för att kunna hoppa på en guidad visning av BMW's fabrik i München, som ligger precis granne med stadioområdet. Det var mycket intressant att i två timmar få gå runt mellan olika delar av biltillverkningen. Industrirobotar som pressade, klämde, svetsade, målade och monterade så det stor härliga till. Här och var fanns det människor också som gjorde de enklare sysslorna som att lyfta bilsäten från ett löpande band till ett annat, eller sätta lister runt dörröppningarna. De häftiga sakerna gjorde däremot robotarna. Guiden som visade oss runt kunder allt om tillverkningen. Ingen fråga som hon fick gick hon bet på att besvara. Hur lång är torktiden mellan olika lackeringsbad? Kunde hon. Varifrån kommer energin till fabriken? Kunde hon. Etc. Som guidad visning var det nog den bästa hittills på resan. en bra reklam för BMW! Man blir inte så lite sugen på att ha en måste erkännas. I utställningen BMW Welt var det mycket om vätgasdrivna bilar, som det framtida alternativet till bensin eller disel. BMW påstår att motorerna kan byggas ännu häftigare (dvs kraftfulla) med vätgasdrift eftersom det är ännu mer energirikt än andra bränslen. Hoppas det stämmer, för en värld utan BMW-bilar med häftiga motorer är nog en lite tråkigare värld, i alla fall för oss som gillar att köra roliga bilar.
Efter BMW styr vi kosan tillbaka mot centrum. Ett mål är en butik för köksutensilier. I tre våningar. Kustermann heter den och är ett himmelrike för alla som är intresserade av köksredskap. Sortimentet är fantastiskt, Peter blev alldeles vimmelkantig av det.
Dagen avslutades som vanligt med en middag och i kväll blev det en restaurang i närheten av hotellet. I den gamla botaniska trädgården finns Park Café. En trevlig interiör, trevlig personal och trevlig atmosfär kompletterad av trevliga priser gjorde att vi kunde rulla hem på välfyllda magar. Rekommenderas utan förbehåll (och rådet om samarit till hotellet upprepas härmed). Ridå för idag.